Hur vill du helst färdas genom tillvaron? På motorvägen eller stigen?

Jämförelsen mellan en motorväg och en stig kan vara en kraftfull inledning på en guidning.

Det kan också vara en bra utgångspunkt för reflektion.

Vilket liv vill vi ha? Stigen eller motorvägen?

Om vi nu inte kan välja stigen hela tiden - finns det något vi kan göra?

Varsågod - här får du ett ungefärligt manus:

Tänk dig att du kör bil på en motorväg i 120 kilometer i timmen. En centimeter bakom framförvarande bil.

Bakom dig har du ett långt pärlband av bilar som kör lika fort och lika tätt.

Hur känns det i kroppen? [paus]

Motorvägen är en ganska bra liknelse av hur vi lever våra liv:

• Allt ska gå vansinnigt fort.
• Vi har små marginaler.
• Minsta störning så är risken stor att vi kraschar.

Det finns fler liknelser med motorvägen om du tänker efter:

• Vi är nästan alltid inomhus.
• Vi sitter stilla
• Vi förbrukar massor av resurser på vår färd genom tillvaron.

Föreställ dig nu att du dristar dig till att lätta lite på gasen så du får en liten lucka till bilen framför.

Kanske åker axlarna ner lite, tunnelseendet vidgas.

Kanske upptäcker du att det finns andra sätt.

Du ser en avfart och svänger av motorvägen in på en mindre väg. Drar av på farten lite.

Vägen övergår i en grusväg, och slutar vid en liten parkering omgiven av träd.

Du slår av motorn.

Öppnar bildörren - känner den svala luften mot din hud.

Kliver ut, du kan känna och höra gruset knastra under dina fötter.

På avstånd hörs en koltrast kvittra.

Tar en stund och bara andas.

Du får syn på en stig som slingrar sig över ett gärde och in i skogen en bit bort.

Får en ingivelse och börjar gå lite långsamt...

Hur känns det i kroppen nu?"