Det moderna dilemmat. Hur hamnade vi här? Hur går vi vidare?


Hur hamnade vi i dagens dilemma? Hur går vi vidare?

Den här kursen handlar om att se framåt, hitta möjligheter till att blomstra oavsett omständigheter - och att vara en del av lösningen på världens problem (något som också får oss att blomstra).

Då kan det vara bra att ta en liten tillbakablick och se hur vi hamnade i "det moderna dilemmat":

  • Vi har aldrig haft det så bra som nu materiellt sett.
  • Samtidigt mår många dåligt fysiskt och psykiskt, och Moder Natur är på väg att kollapsa.

Hur hamnade vi här? Och hur kan stigfinneri vara en lösning?

Häng med på en kort exposé över människans historia. Ursäkta att jag målar med rätt breda penslar.

"Det var en gång..."

En gång i tiden levde alla människor i och med naturen. Det fanns ju inget annat. Vi var jägare och samlare. Stigfinnare. Livet var förmodligen tufft på många sätt, men många av nutidens sjukdomar som hjärtproblem och diabetes var i princip obefintliga.

Vi såg ingen större skillnad mellan oss människor och växter eller djur - vi var alla del av samma helhet. Djur, växter och även berg hade en själ, tänkte vi.

Från stigfinnare till jordbrukare

För ungefär tio tusen år sedan blev vi bofasta jordbrukare. Det var första gången vi började försöka kontrollera och dominera resten av naturen.

Så småningom kom kristendomen och andra religioner och menade att människan är skapad för att härska över naturen. I stället för en samhörighet fick vi en hierarki. Överst var gud. Sedan kom präster och kungar. Underst kom alla andra varelser. Människan sågs som skapelsens krona.

När vetenskapen växte fram på 1600-talet var synsättet att "genom att studera naturen i dess minsta beståndsdelar kan vi förstå och behärska den".

"Djur är själlösa maskiner"

En av dåtidens tänkare, René Descartes, menade att djur är bara själlösa maskiner som inte har känslor. Det har präglat vår syn på (de övriga) djuren ända fram till idag. Om djur inte har känslor spelar det ju ingen större roll hur vi beter oss mot dem.

Med industrialismen sågs inte bara djur, utan också många människor som "resurser" snarare än individer. Från andra världskriget och framåt har vi haft ett ökat fokus på tillväxt.

"Mer är bättre"

Nyliberalism och New Public Management fokuserar på ständiga rationaliseringar - producera mer med mindre - vilket gör människor alltmer stressade.

BNP har blivit det främsta måttet på hur ett samhälle utvecklats. "Mer är bättre" är mantrat för dagen, trots att alla i princip är överens om att materiell tillväxt inte får oss att må bättre, annat än om du startar från en mycket låg nivå.

Den här utvecklingen har fört oss till randen av ekologisk kollaps. Och i stället för att dö av infektioner som många gjorde tidigare mår många dåligt av stress, stillasittande och brist på mening.

Och i och med att vi mentalt ställt oss utanför resten av naturen har vi också tappat känslan av samhörighet och mening.

Vi kan om vi vill! (Vill vi?)

Samtidigt ska vi komma ihåg att utvecklingen inte bara har varit negativ, även om det kan låta så här. Vi människor har åstadkommit fantastiska saker.

  • Barnadödligheten har minskat,
  • de flesta har tak över huvudet och mat för dagen,
  • vi kan bota många sjukdomar som många tidigare dog av.
  • Vi har stoppat uttunningen av ozonhålet (som vi i och för sig själva orsakat).

Jag själv älskar varmdusch och att ha en varm, skön säng att sova i om nätterna.

Vi kan om vi vill!

Vilken slutsats ska vi dra av allt detta?

Dags att bli moderna stigfinnare

Vi kan inte gå tillbaka till att bli jägare och samlare, det är vi alltför många för.

Jag tänker så här: Vad skulle hända om vi människor använde alla våra resurser och vår kunskap för att främja sånt som verkligen gör oss lyckliga?

"Hållbarhet" är ett viktigt steg på vägen. Men det är inte särskilt motiverande. Ungefär som att borsta tänderna. Bra, men knappast livets mening.

Samtidigt vet vi genom exempelvis positiv psykologi att det finns massor av saker vi kan göra som verkligen får oss att må bra och som också är bra för naturen.

Tanken svindlar! Men det är bråttom. Varje minut värms jorden upp, arter försvinner och människor går in i väggen.

Det är här stigfinneri kommer in. När du börjar ställa dig stigfinnarfrågan "Vad kan jag göra här och nu för att jag, andra människor ska må bra och blomstra" öppnar sig möjligheter överallt. Och du blir en liten del av lösningen på världens problem.

Det är dags att bli moderna stigfinnare.

Hur tänker du?


Videotips

Damon Gameau: The story that shapes your relationship with nature. TEDx Sydney 2022.

Avsluta och gå vidare  
Diskussion

0 kommentarer